Han hade fått nog av sina nojjor
så han lade in sig på en klinik
för kapitulerade konstnärer

Hon var där sen förr för att all, all , all
alldaglig jävla antiacceptans
hade gjort henne allvarligt apatisk

Båda led av personlighetskonkurs
i aprilvädrets snömodd och vårrusch
där fick de plötsligt syn på varandra

Han sa du är vacker, låt oss dansa
det finns starka själ för våra själar
har mosats under maskineriet

Hon sa inte kan jag dansa nej, nej
det finns ingen risk, jag är inte frisk
är mosad under maskineriet

Båda trasiga, visst det måhända
men dom led av en längelängtan
så de dansade över förväntan