Hej allihopa, nu sitter jag här, 05:02 på morgonen och försöker lugna ner mig. Jag har drömt en mardröm igen, igen! Jag vet inte vad som är fel med mig!? Varför komponerar min hjärna sådana perversa bilder? Jag menar, jag bli skakad, stött och mår faktiskt dåligt av det. Varför är det bara jag som har så konstiga drömmar som jag kan komma in i minsta detaljhur länge som helst?

...

Just denna handlade om något nytt. (Eftersom mina drömmar vanligtvis är uppdelade i mindre smådrömmar som på ett eller annats sett hänger ihop.) Så handlade den om en kärnvapenattack, bränder, fullständig och total död, paniken över att inte hitta min familj och den vanvettiga sorgen över att hitta pappa. Pappa, min lilla pappsi. Död.

...

Nästa del lever älskade pappa, vet inte hur, måste ha missförstått allt, vi är och köper godis från en atumat och jag hittar sett att få ut mer. Men plötsligt är jag i en lägenhet,  det ligger människor på golvet. Jag har inte gjort det här, det ser ut som ett rån, folk kommer tro att det är jag. Springer till en annan våning, där sitter en gammal tant (hon också kommer dö snart) jag bara vet det, i trappan springer poliser och sjuksköterskor. Alla tror att det är jag.

(Pappa och johan ska skickas ut i krig, som går runt i militärdräkt(?))

...

Jag har svimmat, jag ligger i vattnet. Någon drar upp mig men lämnar min frälsarkrans på havsbottnen (dom säger att så är reglerna). Dom säger att jag måste simma ut och hämta den senare, det är ändå ganska grunt. Jag tycker inte om vatten. Mamma och pappa ska också dit och segla, mamma säger att det bara är att stoppa ner handen och hämta den! Pappa säger att det dock finns ett vrak där. Jag mår illa, vrak? Inre bilder, inre bilder, inre bilder av vrak. (min största fobi i hela vida världen)... (mår illa av att skriva det oh tänka på det ens.) Går till stranden, vågar inte titta ut över sjön, hittar en av pärlorna i frälsarkransen på stranden. Dödspärlan.

...

Jag är på båten som sjönk... Det är två barnbröder (kanske jamaicaner , eller afrikaner) och båda kan bli kungar, en kusin har i hemlighet också kommit på den lilla båten som också kan bli kung och en drottning. Båten attackeras, barnen dör, en och en (inre bilder, obductions och brottsplatsbilder på kropparna) dom skriker, mamman blir kastad överbord, bröderna huggs ijäl och kastas också överbord. Kusinen får sina ben avskurna.

...

(inre bilder, inre bilder av.... vraket (Känner håret på ryggen resa sig, usch vrak, börjar gråta och skrika bara av att tänka på dom), vraket och frälsarkransen. Kommer aldrig våga ta upp den.