Slaktad blev jag aldrig

Inte ens skadeskjuten

Enbart korsfäst uppspikad mellan

dina smaklöksvärderingar

då du bitskt

slet stycken från mina skälvande lår

sköljde med saften ur min aldrig sinande källa

Avtrycksåt mina flämtande bröst

vilka ännu hävs

mellan begärets lust och olust

Än rinner saften av dessertens matade jordgubbar

du pressade i min nedre mun

mot livets bävande epicentrum för att

alltid skapa efterskalv

av din frånvarande närvaro