döden bor i mina steg
tungan torr
läppar röda

molnen rusar fram över husen
hon hade gjort sig fin
inte beredd på ensamhet

längtar inte längre efter
skinn och höga stövlar
tungan torr
tankar döda

en trött soldat
inte ett moln i byxor
pennan stilla
och mörkret bara växer

döden bor mina steg
händer sänkta
huvud skakar

taxin väntar förgäves
hon hade gjort sig fin
men inte för honom

har inget hopp kvar
det kommer aldrig tillbaka
natten tom
ljusen sprakar

en trött soldat
inte ett moln i byxor

döden bor i mina steg