Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en ensam skridskofärd på vattenfylld sen våris..


Dimman

 

 

  

  

  

Den grå dimman omsluter mig 

borde vara lycklig över viddernas storslagenhet

men jag är bara rädd.

Rädd för vinden
Rädd för isen
Rädd för vattnet
Rädd för livet

Den grå dimman vitnar
genomlyses av en guldgul stråle.
Ljuset skingrar för en kort sekund
min rädsla
frambringar hopp.

Ljuset försvinner
kvar är den grå dimman.

Rädslan återkommer
de stora vidderna
det svarta frusna vattnet.
Vattnet på isen - plaskar mot skridskoskenan.
Jag ser inte för den grå dimman
men hör ekot - det korta ekot,
för sent.

Det svarta vattnet omsluter mig,
kylan mot kroppen.
Ropen - ekot av röster - isens kristaller söndras.
Frusna fingrar,
kylan mot ögonen.


Strålar av ljus tränger in bakom näthinnan.

Jag lyfts upp i en ljuskorridor
värmen omsluter mig.
Rädslan försvinner.

Jag får sinnesro i ett hav av ljus.

 




Fri vers av KristinaE
Läst 391 gånger
Publicerad 2005-04-29 01:35



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

KristinaE
KristinaE