Ah, nu är det dags igen, käre bror.



Längtan har äntligen undsluppit sina bojor

äntligen, äntligen kan man säga att "jag är jag"

utan att prövas av tidens avskyvärda flin!







Släck inte elden i hopp om varme, käre bror!



hata, hata våra permanenta skal som splittrar våran identitet

varför inte slå inte knut på dubbelexemplarens lugna rytm

och skapa våran egna GALNA symfoni?







Lev nu, käre bror!



Vi kan älska varandra utan mallar

utan att depressionens eviga problem vanhedrar våra unga sinnen

Vi kan, vi kan, vi kan!







men







Men ändå, min älskade broder.



så sitter vi bakom våra slutna väggar

och längtar efter solen,







omedvetna om att den redan skiner.