Höstens färgprakt tar ett steg tillbaka och ger plats
för nattens skymning.

På himlen lyser en ny planet. Morgonstjärnan,
inbäddad i Vintergatan, speglar sitt sprakande
glitter i sjön.

Ligger under natthimlen och förundrar över prakten,
tills fuktens kyla motiverar mig att gå in.

Värmen kommer emot mig och jag ser eldstungor,
dansande i svepande gester, runt vedträna i spisen.

Kryper ner i sänghalmens värme, med den vackraste
av bestrukna målardukar på näthinnan.

Måste ha slumrat till och vaknar. Det är fortfarande
stjärneljust i nattens mörker.

Känner mig ett med dofterna, ljuden och bilderna
i varats existens.


Britt Gustavsson