det kollapsar
i små synapser
som svarta
ögonblick

ett förflutet
bryts itu
förvägras
att finnas

det är tårar
på ett känslolöst
betonggolv
övergivet

av oss

vår tomhet
kastar önskningar
mot samma måne
men
den lyser inte
för oss

nåt mer

du saknar
vad som var
och jag
har försvunnit
från

mig själv

övergiven

kvar
endast
ett tomt
svart
ögonblick