sekund
jag måste besvärja det här
jag måste upprepa valda meningar
som att du inte känner mig
du känner inte mig
och
jag känner av dig
jag har ditt nummer
i min telefon
jag har ditt nummer
i min telefon jag har
väldigt många nummer jag
undrar om jag egentligen
känner
en enda av dem eller
om någon enda
känner mig
för att du är en symbol
ditt symbolvärde är större
än du det vill jag säga
du är så sammanbitet ihopknipet
fastlimmad med så många
trasiga kapitel i den här boken
med så många löjligt stora ord
mod
hopp
kärlek
har ditt ansikte på
framsidan fortfarande
det är inte du, det är historien
om dig
det är den lilla rörelsen
som avslutar
med huvudet
snett neråt
efter blickmötet
och mina stora
uppspärrade nämenhejögon
som ligger kvar
plötsligt på någon annan
jag kan inte stänga dem
och du har redan gått förbi
det är bara ölglas
och den här träbänken
och människor som
känner varandra
kvar