Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag träffar mig själv hemma hos farmor. bara test till ngt längre.


Nog har jag blivit längre, hårigare, svettigare, kindbenigare, ja hela rubbet, men aldrig äldre.

...

Hon satt med de vita knäna djupt nerborrade i gräset och lät prästkragarna smeka de tunna anklarna och skrapsårsfärgade låren. Jag stod kvar några sekunder vid grusgången och iakttog den lilla flickan medans hon metodiskt plockade den ena blomman efter den andra och samlade dom i knycklig bukett i högra handen. Sommarsolen släppte ner sina eftermiddagsstrålar över trädgården och fick äppelträdens gröna löv att gnistra på sina krokiga grenar. Hon hade satt sig brevid ett fiskformat fågelbad och hon roade sig med jämna mellanrum att knipsa av blommor från stjälkarna med framtänderna och låta dom flyta som små solformade båtar på ytan.. Jag gick fram till henne och fyllde mina lungor till bristninggränsen med dofter och satte mig på huk. Hon såg fundersamt på de sloknande blommorna i hennes hand och sträckte ut dom mellan fingrarna. ”Jag måste plocka dom alla innan farfar kommer med gräsklipparen, då dör dom.” Hon såg upp. Jag såg in i hennes ljusblå ögon och hon i mina. Vi satt i tystnad med myggorna dansande omkring oss medans hennes blonda hår mjukt ramande in det lätt fräkniga barnansiktet med den så bekymmrade uttrycket. Jag nickade försiktigt till svar och plockade en prästkrage från gräset. ”Vi gör en bukett åt farmor.”



...

bara en del av ngt, test test.. haha.




Prosa (Novell) av Sofiapoema
Läst 312 gånger
Publicerad 2007-11-16 22:42



Bookmark and Share


  Albert
ojojoj!!!
tänk att du har den där förmågan att se dig själv
se barnet i sig
prata med sig

se vem man var och vem man är

du ger mig så mycket HOPP vad gäller framtiden och den goda mänskligheten, Sofia!!!

Anders
2007-11-19
  > Nästa text
< Föregående

Sofiapoema
Sofiapoema