Kopparkärlets vattenspegel
är ett blåmärke
mina läppar nuddar ytan
Att svälja stillastående vatten
är som att ta döden i sin mun.

Jag har mätt upp solurets positioner
och korsat stigarna otaliga gånger
mot eftermiddagen
kommer jag ändå att förbli hängande
som gullregnet i dess klasar.

De har klätt mig i vitt
jag vandrar ut med solurets diagonal;
vid mulet väder stannar tiden.
Långsamt mognar frukterna och dallrar
de slår mot mina tinningar