innre smärtan,
skär.
jag klarar mig..

lögn
uppriktigt sagt,
smärtan dödar mig.

vill bort,
bort från
det förflutna,
nutiden
och framtiden.

pressar fram,
de efterlängtade
tårarna.


tårarna blir
undanflykten,
tårarna rensar
mitt huvud.


när du frågar
hur jag mår,
vad vill du att
jag ska säga?
\"jodå, det är bra\"
blir mitt förutsägbara
lögnaktiga svar.

lögn,
lögnerna får mig
att se mig själv
från ett myr-perspektiv.
\"ska jag trampa ihjäl
jäveln eller inte?\"


\"brustet rep, kan knytas ihop,
men knuten sitter alltid kvar\"

- men det är inte tårarna som bildar knuten,
det är du.