Sommarflört som sved mer då än nu
Brännhet Sommarflört
Sommar solsken
Solsken som bländar min syn.
Ljuset skär upp sår i mina ögon,
ögon fyllda av tårar
Tårar som bränner som helvetets eldar
men som är så mycket värre än evig plåga
En varm bris sveper förbi
För en stund känns det som jag flyger
Upp, upp, upp i skyn
Verkligheten hinner ikapp och jag faller
Ner mot den lägsta avgrund
Ner ner ner jag faller
Mina vingar är klippta
Av ordets vassa sax
Ser upp mot skyn
Rakt in i sommarn
Rakt in i solen
Fastän man inte får
För en stund ser jag hennes ansikte
Men sen är allt svart
För evigt mörkt
Visst är livet underbart?