Uppslukad av marken
Förmultnad i tid
Sjunker du genom rötter och ballast
En resa mot jordens inre

Källaren fylld av rädsla och hat
En läckande galosch
Dagen som låg dig hack i häll
Ständigt jagad av det liv som tyngde

Nu kroppsligt befriad
Vävs din själ i det sanna
Orörlig fast fullständigt levande
Inbakad i moderns mörka mull