Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

närhet, en ogenomtränglig slöja


jag är inte längre offer för begäret
under ärren pulserar dina sår
som himlakroppar fångade
i dina inre rum, gråsvart dunkel
förmörkade av din vagt glödande korona
du skriver dina sömnlösa nätter
och skapar inte längre världar omkring dig
där allt fortfarande är vid liv
vi driver som främmande farkoster
mot farvatten under skilda solar

 

 

 

 

 

 

copyright © Ari Eskelinen 2007


Fri vers av arie
Läst 436 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2007-12-05 22:54



Bookmark and Share

    Trast
Det är något jag inte förstår i den här dikten och som fascinerar mig.
2008-01-20

  ≈
Det påverkar mig att se på begär så där, som något man är offer för. Är det oundvikligt så? Mycket ljus och mörker här, universum, visst, men lika gärna som i en grotta, nödblossen där nere som speglas i underjordiska sjöar. Världen skapade oss, sen skapar vi världen genom att benämna den i takt med att vi stöter på den medan vi famlar i dess snåriga regelverk.
2007-12-12

  Agnes B* Lörinczi
nära, ändå skrikigt avstånd...två som skalar bort det mesta, man förstår varandra innerst inne och trots det så är det ju så att det är olika solsystem de rör sig i tom...snyggt
2007-12-06

  Karin Rosberg
Värd att läsas!! och flera gånger för att känna fördjupningen och dess underliggande tecken på vad som finns...........ren,djup och full av förúndran känns denna dikt!
2007-12-06

  Inkarasilas
Otroligt separat diktning - hon är förgången förbi, och han ser det förnekade begäret / söker bekräftan av vad han fortfarande åtrår, av olikheter, intressant och vackert, venus - mars, nära men så långt ifrån.
2007-12-05
  > Nästa text
< Föregående

arie
arie