Den hårt orörda ordningen
i det hastigt lämnade rummet,
det plötsligt obodda hemmet
åter i vila

skelettet av inredning
och hur det varit ett maskineri;

den karakteristiskt
brända lukten
av rutiner som upphört att utföras

Här är väggarnas öron
fyllda med bomull
tovor av årens ringande röster
talande mer än sägande
men ofta fyllda med bomull

Vi möter tavlornas blickar
de ser på oss
bakom sina fördämningar av betraktanden
åskådningar
långvariga nog att fastna i motiven

Rummet är hårt orört
försätter oss

hårt
i relativ rörelse.