en blixt från en blygrå himmel slog ner i min barndomssjö så blank,
i stum tystnad allt håller andan,

som en gnistrande länk mellan himmel och vatten
en pelare reser sig

vacklar som en jätte framåt vrider och vänder sig om
dalar
majestätiskt till ackompanjemang av dånande åkviggar
i ett
mäktigt brusande i himlaljuset

så lysande färggranna diamantkaskader
tillbaka i djupet



väldiga ringar av svallvågor
som når varje strand i våg på våg

jag blir rädd men sen ljusnar horisonten,

allt är sig likt igen sjön är spegel blank ändå hände nåt
så alldrig mera kan nåt bli sej likt igen.

likaså går stilltjen in i min själ
stryker mina kokande nerver
till ett stort lugn.