Min gamla bild

av människor som små

gör sig ofta påmind

ibland ser jag segel

utfällda kronblad

Blodet på knivens spets:

nuet jag rider genom tiden

och skalan av känslor

som jag högläser från

Andra ror, jag

står stilla, syr

mitt segel större

När jag vaknar klockan tre

är skölden sänkt

din lukt är på min hand

tar jag trådsmala årtag

 

Utanför ingenting

Nyansmörker.

Regn, regn, trummar

mot landskapet