den sista befintliga känslan
har ömsat sitt skinn
och ligger förruttnad
bland all sjuklighet
som bor i er alla

mitt sinne skiftar inte nåt mer
allt har stannat
allt är mig likgiltigt
bilden av det nakna träd
med svaga löv
darrande i stormen
bekommer mig inte längre

din gråtande röst
som sänkte mitt huvud mot ditt
och fyllde mig med förtröstan
hånflinar nu bara
apatiskt

samvetslös och död
går jag härifrån
som en nyfödd
med ingen annan levande känsla
än avsky
för den jag är

den sista befintliga känslan
har ömsat sitt skinn
och ligger förruttnad
bland all sjuklighet
som bor inom mig