Jag kunde knappt tala, gråten i halsen tog för stor plats
Skammen gjorde de svårt att tänka
Nu kanske du förstår..
Frigörelsen efteråt gjorde allt de där värt de

Så länge har min hemlighet frätit sönder mig
Gjort mig handikappad,
inte kunnat bete mig eller känna mig som en normal människa
Inte känna sig värd att älskas
Men de värsta av allt, likgiltighet och depression

Jag orkade inte bry mig om hur många plan imon mig och utanför mig krascha
Jag kunde inte ta tag i saker och ting.. såg ingen anledning
Morgondagen fanns inte för mig,
jag hoppades att jag inte skulle behöva uppleva den

Men efter lång tid har jag kommit fram till att man måste ta tag i saker, prata och känna dem
För det är först efter man har kännt dem som man kan börja läka såren, då vet du vad har att handskas med

Mycket har gått snett pga det här
Men det har också format mig, gjort mig till den kvinnan jag är
Och såhär självständig, stark och vacker kvinna hade jag aldrig kunnat forma själv

I framtiden när minnet av dig inte kan göra mig illa mer kommer jag att kunna ha det som erfarenhet
För de som inte dödar de härdar dig

För jag kommer komma över det här