Jag vet inte var jag är just nu.
Livet passerar och det känns som att jag inte hinner med.
Som att jag försöker hinna med tåget.
Men varje gång fastnar jag nånstans.
Eller snubblar så jag ramlar omkull.

Det slutar alltid på samma sätt.
Jag hinner inte med.

Min energi är borta.
Och det har den varit länge egentligen.
Jag har tappat bort den.
Och jag vet inte hur jag ska hitta den igen.
Jag har glömt hur man gör.

Och vad ännu värre är.
Jag har glömt hur man lever.

Jag har hamnat i en ond cirkel.
Allt bara snurrar.
Men ingenting händer.
Och jag vet inte hur jag ska bryta den.
Jag vet inte ens om jag vill.

Jag är bara så trött.
Jag skulle bara vilja sova tills allt blev bra.
Så som man gjorde när man var liten.
Om man var ledsen när man gick och la sig.
Så vaknade man glad nästa dag.
Då var allt det onda borta.
Natten hade läkt mitt unga hjärta.

Men så enkelt är det inte längre.
Jag måste göra någonting.
Jag vet.
Men varje steg är en ansträngning
Och varje bakslag blir ett nederlag större än det förra.

Jag är fast i livets labyrint.
Och jag hittar inte vägen ut.