Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En lockelse starkare än andra..

 

 

jag lämnar nu planeten
men jag ser mig inte om
i varv på varv runt Månen
ser jag fotavtryck på håll

på den svartaste av himlar
i kalla stjärnors bistra ljus
finns min längtan klar o redig
fast jag upplever ett rus

den att lämna allt bakom mig
få sväva bort och hitta hem
va´ en astronaut på färden
veta vad jag är och vem

så där bakom mig på Jorden
viskar du ett ömt adjö
vet - mitt sikte är mot Solen
det är där jag önskar dö

 

 

 




Fri vers av Nattviol
Läst 236 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-01-14 07:27



Bookmark and Share


    Trast
Ikaros...
2008-01-14

  J A Nicander
Kosmiskt vackert avsked och välkomnande på en och samma gång. och ändå så jordiskt förankrad känsla.
2008-01-14
  > Nästa text
< Föregående

Nattviol