det smakar varmt och salt
som från ingenstans kommer de
rännilarna på mina kinder
de som spårar sig fram
låter inget hejda sin framfart

när det salta, som av havet
når min mun
landar sorgen tungt inom mig
jag kan känna hur
det allra svartaste hålet
äter mig nerifrån och upp

de massiva stenarna som samlats
i ett röse av outlevd sorg
lägger sig inte tillrätta
nej nej
de skaver istället sönder mig
förvandlar mig sakta till grus

men jag har ju inget val
måste låta mig gråta
släppa ut allt jag samlat på mig
lyssnar stillsamt på min kropp
när den svarar på själens anrop
och anden -
får slutligen sin belöning