plötsligt dog något inom mig,
som en smällare som gick av
jag hörde det där speciella smattret



innan
jag slöt ögonen för en sekund efter ett framtvingat leende.



Och de vinkar som på avstånd,

ropar: \"kom och var med oss\" .



Men jag måste stänga av,
jag måste låsa dörren.
Får inte höra dem nu när jag
äntligen kommit så långt.



på egna ben.



Men deras rop blir högre



och



tillsist är jag som instängd
i en metall låda med ekande
vädjanden.



Trumhinnorna vibreras sönder
tills blodet sprutar,



Till en stående inte orkar stå längre