likt sockerbitar i varmt kaffe jag smälter

hans leende förstör det försvar jag har mot ett hjärtas envisa saknad

hans ord (jag älskar dig) skakar den sköra marken

hans ansikte bildas i tårar jag fäller för värmen han skänker

det var ingen blixt från klar himmel

ty ett frö växte till den vackraste ros världen beskådat

och nattens alla stjärnor skänktes mitt bröst

dagarna kantades med guldfransar i närheten av hans klingande skratt

sömnen tillbringade all tid bland efterdyningarna av en mjuk beröring

en lustfylld önskan att vila i hans kupade händer

det var ingen blixt från klar himmel

men det var en dröm inom mig som blev sann