ni är hälsade, alla ni små män
i vita stärkta rockar
de utan gårdagens fläckar
av mänskliga skräckslagna spyor
vita kläder, utbytta och rengjorda
i oklanderligt putsade lågskor
svarta såklart och jag kan spegla mig
om jag hade velat
jag ser er - ni, vars kalla blickar avslöjar
alla era planerade intentioner
sammanträdes runt bordet
innanför stängda dörrar
mjugg tystnadsplikt

bak en rygg sticker en vävd tröja fram
den med de längsta armarna
där finns nåt mer, nu ser jag
sprutan är iskallt reflekterande
av de solstrålar från bar himmel
som letat sig in genom ösregnet
glimtvis inser jag
att Dagen har kommit
med insikt och mina hysteriska skratt
som lyfter mot innertaket
öppnar jag min dörr och välkomnar er
eftersom allt det liv som inte är
för mig att leva
alltid kommer någon annan
till godo

diagnos: levande...