Se Haqvin rullande här uppe
      i en av många rymdstäder         f r i

      burarna borttagna          Tidens bur & Rummets
      tvagna från hans hand
      & stängslet upprullat in till arenan

      han har en stor planet om foten
                                 fredlig musik ur lungorna

nyss uppstigen över horisonten fylld av varmt blod

   illröd & tung klappar han Buddha på skulten
   rymdstadens sista utpost detta
   förgyllda upplysta buddhahuvud
   släckt inuti & tomt ekande
   av metall

                en illröd tung fullmåne
                över vattentornet

vattentornet byggt år 1900
i form av en medeltida borgs hörntorn
ur bruk nu
med gyttjiga gångar till olika stadsdelar kvar under ytan
en vacker dekoration belyst av strålkastare
på sin kulle vid horisonten i öster

     vad fort han rör sig den törstige längs horisonten
     över polishusets förhörsrum i centrum
     bort mot grundaren av det hemliga sällskapet
     som trätt en svart spetsig huva för ansiktet
     med hål för ögonen som lyser gula i mörkret

så går han bakom ryggen på stormaktstidens krigargud
en mörk förstenad kropp vars enda odenöga lyser även det
blint visande tidens kretslopp i höjd med buddhamånen
som rullar vidare över åsen innan den stiger

en hög ton över norra halvklotet själen
         cirkulerande i sin bana
kan inte backa men återvända efter ett varv

                  hela varvet runt akrobat
                  hängande i knävecken
                  hela varvet runt fullmåne
                  över lyftkranarna