Under 1930-talet började Josef Stalin, Sovjetunionens ledare, bli minst sagt paranoid. Som många andra diktatorer, såg han fiender överallt. Allt från oskyldiga civila, partimedlemmar, militärer och till och med NKVD-agenter (Sovjets säkerhets- och underrättelsetjänst) blev alla offer för Stalins namngiverisystem.” Tjistkan” eller ”den stora terrorn” som det också kallas efter Robert Conquests bok, är de intensiva förföljersena av Stalins inbillningsfiender och motståndare.
Allt började med de skenrättegångar som iscensattes mot de föredetta bundsförvanter Zinovjev och Kamenev. Dom uppgav bekännelser om antikommunistiskverksamhet under hot och tortyr. Detta sett att peka ut, tortera och dömma efter behag är ett minst sagt skrämmande system, speciellt när ledaren är smått sinnesrubbad och paranoid.
Bekännelser tvingades ut under tortyr och folk dömdes i de såkallade ”Moskvarättegångarna” 1936-1938. som var mest för att undgå Västvärldens vakande öga. De flesta av dödslistorna skrevs under av Stalin, Vorosilov, Kaganovitj, Zjdanov och Mikojan. Stalin propagerade allt mer hatiskt mot de fiender han ansåg sig ha fått och miljontals människor strök med. Arresteringarna och avrättningarna sköttes av de sovjetiska toppledarna och lokala distrikt som tilldelades andelar för eliminationer. Släktingar till de deporterade arresterades oftast också och avrättades eller skickades till Gulag för att förhindra någon spridning. Ingen gick säker. Tillochmed barn över 12 år kunde få dödstraff.
Utrensningarna fick sitt klimax med skenrättegångarna mot Nikolaj Bucharin och Aleksej Rykov där de under tortyr skrivigt på bekännelser mot varandra. Totalt så arresterades 7 miljoner människor under de två åren då ”den stora terrorn” rådde, varav många skickades till Gulag.
Stalin ville ändå i slutändan förvissa sig om att han skulle bli ihågkommen som en hjälte. En hjälte som förvisså utplånade stora delar av sitt folk, och hur han nu planerade att få hela populationen att glömma allt är intressant. Men, som kommunisterna var duktiga på, mörklades allt fram till 1990-talet då Sovjetunionen föll.
Den stora terrorn

Under 1930-talet började Josef Stalin, Sovjetunionens ledare, bli minst sagt paranoid. Som många andra diktatorer, såg han fiender överallt. Allt från oskyldiga civila, partimedlemmar, militärer och till och med NKVD-agenter (Sovjets säkerhets- och underrättelsetjänst) blev alla offer för Stalins namngiverisystem.” Tjistkan” eller ”den stora terrorn” som det också kallas efter Robert Conquests bok, är de intensiva förföljersena av Stalins inbillningsfiender och motståndare.
Allt började med de skenrättegångar som iscensattes mot de föredetta bundsförvanter Zinovjev och Kamenev. Dom uppgav bekännelser om antikommunistiskverksamhet under hot och tortyr. Detta sett att peka ut, tortera och dömma efter behag är ett minst sagt skrämmande system, speciellt när ledaren är smått sinnesrubbad och paranoid.
Bekännelser tvingades ut under tortyr och folk dömdes i de såkallade ”Moskvarättegångarna” 1936-1938. som var mest för att undgå Västvärldens vakande öga. De flesta av dödslistorna skrevs under av Stalin, Vorosilov, Kaganovitj, Zjdanov och Mikojan. Stalin propagerade allt mer hatiskt mot de fiender han ansåg sig ha fått och miljontals människor strök med. Arresteringarna och avrättningarna sköttes av de sovjetiska toppledarna och lokala distrikt som tilldelades andelar för eliminationer. Släktingar till de deporterade arresterades oftast också och avrättades eller skickades till Gulag för att förhindra någon spridning. Ingen gick säker. Tillochmed barn över 12 år kunde få dödstraff.
Utrensningarna fick sitt klimax med skenrättegångarna mot Nikolaj Bucharin och Aleksej Rykov där de under tortyr skrivigt på bekännelser mot varandra. Totalt så arresterades 7 miljoner människor under de två åren då ”den stora terrorn” rådde, varav många skickades till Gulag.
Stalin ville ändå i slutändan förvissa sig om att han skulle bli ihågkommen som en hjälte. En hjälte som förvisså utplånade stora delar av sitt folk, och hur han nu planerade att få hela populationen att glömma allt är intressant. Men, som kommunisterna var duktiga på, mörklades allt fram till 1990-talet då Sovjetunionen föll.