Grå ögon i spegelglas

de såg mer än mig

mer än vad jag någonsin kunde förstå

men de vägrar berätta

vägrar dela med sig

och undertill

en näsa som aldrig pekar rätt

och en mun

vidöppen

med skrik i halsen

skrik som vägrar lämna den trygga insidan

vägen ut går bland fläckade tänder, tjärimpregnerad tunga

och hals på väg mot övergivenhet

jag litar inte på mitt ansikte

det är som att den håller i hemligheter

i ett fatalt försök att skydda den rosa insidan från den kalla utsidan och

den välkomnande ljusa utsidan mot den grönmögliga insidan

jag vill få mig att tro

tro och sedan veta att

min fantasi är falsk, mina lögner är uppenbara

och min värld är din fast bättre

och därmed kanske senare, också min

men inte nu

/