Tappar gnistan som får falla,
lämnar staden till någon annan,
går på förlust men räknas som en vunnen,
drar i tankar när jag borde glömma,
en frånvarande överpratare som bygger
pappersklippta figurer som konst,
skildrar sällan på verkligheten,
men trivs med färg trängseln på tapeten .
Är behaglig mot mor
och över arbetad mot far som gick bort,
lögnens lyckliga barn bara är.
En överglasserad hycklare
i allas gemensamma spel,
ser likheter med nergångar,
här på jorden är ingen något värd.