Vet du...
mina läppar har aldrig vidrört en annan människas
men det bekommer mig inte längre.

Mina fingrar har aldrig virat in sig en och en i långt mörkt hår...
men det stör mig inte längre.

Mina axlar har aldrig känt tyngden av någon annan människa...
fast det gör inte så mycket numera.

Det som stör är inte det som aldrig har inträffat
nej... inte ens i närheten.
Det är den fåniga tanken om att det handlar om medkänsla.
Som att jag skyddar världen mot mig själv.

Ha!

... min insida är fånig

/