Du bråkar.
Du behöver din plats i ljuset.
Eller du vill ha tillbaka den.
För du trodde att den var din.
Att den alltid skulle vara din.

Men just nu är ljuset inte på dig.
Och om du inte förstår snart.
Så måste jag släcka det för alltid.

Jag ser din vilsenhet.
Jag hör din tveksamhet.
Jag känner din rädsla.

Men jag kan inte hjälpa dig.
Du måste hitta svaret själv.

Så du bråkar med mig.
För att du tycker om mig.
För det är det enda sätt du kan hantera sånt på.
Känslor alltså.
Riktiga känslor.

Jag blundar.
Och kommer ihåg din andedräkt.
Mot min nakna hud.
Då ljuset vilade på dig.
Och du kände dig trygg.

Okej bråka med mig då.
Jag känner dig
Så jag kan ta det.
Och jag har varit med om värre.

Men om du inte förstår.
Om du aldrig kommer att förstå.
Så kommer du förlora din plats i ljuset.

Då kommer Du förlora din plats i ljuset.