Jag gråter igen.
Snart kan man undra varför.
Jag vet inte ens längre vem jag ska vara arg på.
Men arg är jag.
Och ledsen.
Och frustrerad.
Men mest är jag så jävla arg!

Jag har mycket att säga.
Men jag har inga ord längre.
För jag har sagt det mesta.
Och det har liksom slutat att spela roll.

Din förbannade jävel!
Din förbannade jävla idiot!
Din förbannade jävla känslomässigt fucking jävla störda miffo!
Din förbannade jävla idiotiska infantila korkade trögfattade puckade satans jävla psykopatjävel!

Sådär, nu känns det fan bättre!