natten rullar in
rökelsen ligger tjock
det sticker i näsan
jag längtar efter jennifer
jag undrar vad jag gör om ett år
jag tänker på döden
att den kommer att komma
nu blir jag rädd
när jag tänker på döden
att livet rinner bort
att allt har varit meningslöst
att trappstegen är för branta
att linjerna suddas ut
att regnet inte får
blommorna att växa

rökelsen är tjock
jag andas tungt
dagarna kommer
obönhörligt
jag undrar om det finns någon gud
jag vill att någon ska ringa mig
men ingen har mitt nummer
och föresten är mobilen av stängd

jag tänker på strålning och cancer
kräftor och svulster
blåslampor och glödheta brännjärn
tält och boskap
betong och trappsteg

natten seglar in
gatorna somnar
det rinner sprit i avloppen
det luktar jordgubbar med mjölk
svett och andetag
sånger mot varandras läppar
tonerna pressas ihop
husen smälter
huden brinner
hjärtat är en muskel
det finns inget gym som duger
livet är ett träningspass
löpband och stegmätare
luftbubblor och statyer
pausknappar och hissar

jag tänker att allt har ett slut
natten flyter in
fönsterna är stängda
senapsgas och pansarvagnar
omkullvällta fåtöljer
och bensin som brinner
bilarna står still
vägarna fortsätter rulla
sterainljusen slocknar
glasflaskor studsar mot marken
hjärtat är en pump
det är översvämning
min kropp är ett skepp
himlen är mitt hav
tankar är moln och såpbubblor
solsken är en kraft

jag räknar solstrålarna
som hänger likt lianer
från hustaken
telefonerna skriker
spädbarnen sover
jag tänker att jag borde leva mer
och att mitt liv kommer växa
till en lerklump utan former
den rädslan
att jag inte kommer ha
en historia att berätta

syret tar slut
handflator vänds mot himlen
blixtar bryter sig upp från marken
på platsen där jag begravde
en lapp med ditt namn
musiken cirkulerar i blodet
lågorna kräker värme
när jag blundar
försvinner världen
när jag tittar igen
kan jag inte skaka av mig känslan
av att det är en ny värld jag ser
att något har förändrats
att ingenting är någonsin likadant
och nostalgi är helt meningslöst

natten rullar in
i staden
gatlyktorna
vikarierar för solen
körsbärsträden släpper blomblad
i min mun
syreners mätta doft
människors svältande kroppar
jag tänker att det kanske
finns en liten lucka
någonstans
en hemlig dörr
en hemlig väg
som till skillnad
från alla andra vägar
inte leder tillbaks till utgångspunkten
smältpunkter
och våra ben blir aska

röken ligger tjock
våra kroppar är så skadade
hjärtat är en muskel
man ska äta spenat
för att få starka muskler
för att få ett starkt hjärta
måste man nog sluka livet
med hull och hår
försöka hålla tillbaka spyorna
svälja
växa