Han gick inte.
Stannade kvar vid vårt bord.
Ställde frågor som inte behövde svar.
Och var trevlig mot mina vänner.

Jag fick panik.
Försvann iväg till receptionen.
Och hängde lite med killen där.
Han letade svarta gratiskolor till mig.
Gulligt.

Men jag var tvungen att gå tillbaka till sist.
Han var kvar.
Hade artigt pratat med mina vänner i flera timmar under kvällen.
Trots att det var mig han ville ha.
Och trots att jag hade pratat med honom ganska länge.
Så kom jag inte ihåg hans namn.
Jag skrattade lite generat åt det.
Fast jag egentligen inte brydde mig.

Det var uppenbart.
Vi skulle gå till hans rum.
Jag fick en plötslig längtan efter mamma.
Jag ville vara hemma i mitt rosa flickrum.
Åtta år och bli omstoppad av henne inför natten.
I stället blev jag avklädd av en man i ett svart rum.

Han tyckte att det räckte med att vi bara hånglade.
Jag tyckte att vi borde ha sex.

Så vi knullade.
Jag gillade det.
Han kysste mig.
Och tittade mig i ögonen.
Som att han försökte tränga in i min själ.

Efteråt hann vi knappt hämta andan innan jag hade på mig kläderna.
Jag ville hem.
Han ville att jag skulle stanna.
Han tyckte att jag flydde.
Och påstod att jag inte ville titta honom i ögonen längre.
Jag visste inte om han ljög.

Han drog mig intill sig.
Och höll om mig ett tag.
Pussade mig.
Och lekte med mitt hår.
Det var skönt.
Men samtidigt inte.

Han småpratade lite om mig.
Han tyckte att jag var annorlunda.
Intressant.
Ville träffa mig igen.
Det är bara för att jag är en tjej som inte vill stanna kvar tänkte jag.

Jag reste mig upp på nytt.
Rafsade ihop mina saker.
Han förstod inte varför jag jäktade.
Ja sa att det är så jag gör.
Och det hade jag sagt till honom innan.

Han låg ensam kvar i sängen.
Naken.
Han var en söt kille.
Jag stod fullt påklädd framför honom.
Jag gav honom mitt nummer.
Och jag fick hans.
Ring mig om du vill knulla igen nån gång sa jag.
Men ring mig inte om det är för att du är intresserad av mig.
Och vill dejta mig eller så.

Han halvlog åt det jag sa där han låg på sängen.
Jag såg på honom att han tyckte att jag smet.
Och jag såg att han var besviken för att jag inte ville stanna.
Jag fick nästan dåligt samvete.
Så jag stirrade ner i golvet som att jag gjort något fel.
Kände mig skamsen.
Jag sparkade lite med min ena stövel på mattkanten.
Medan han försökte övertala mig att stanna.

Sen vände jag ansiktet mot honom.
Ryckte på axlarna.
Och sa ... det är så här jag gör.
Jag sa hejdå.
Och lämnade rummet

Så fort dörren gick igen bakom mig så började jag att springa.
Jag sprang ut från byggnaden.
Mot tågen.
Och jag började känna lugnet sprida sig i kroppen igen.
Snart hemma.

Snart hemma.