Du sa ibland tänker jag på val.
De man gör utan att man vet om det.
Jag svara, isen är alltid hal,
man halkar till även om man vet det.

Du sa att ett beslut kan ändra allt.
Jag höll med och tänkte efter.
Kyla är väl ändå alltid kallt,
men kanske värmen kommer därefter.

Minsta snesteg kan ödelägga.
Minsta tolkning kan visas vara fel.
Som en i luften farande slägga,
får vi alla vår beskärda del.

Du tänkte högt om livets mening.
Sa att alla har sin egna värld.
Alla har vi vår förgrening,
sammankopplade i livets färd.

Vi gick balansgång genom livets lekrumm.
Lekte med tankar och teorier.
Plötsligt blev du blek och stum,
och trött på alla grubblerier.

Vi satt där tysta och älskade allt.
Hela gatan såg ut som den log.
Vi ältade dock allt igen tusenfalt,
och sorgen och vemodet dog.