försvinner i vimlet
och aldrig i någonting
som känns bra
det tog slut för snabbt
och blev aldrig dags
att vända hem
vända allt jag hade
ut och in
jag inträffade mig själv
överträffade gnagande missnöje
och ingenting att skylla på längre
jag drar åt mig mörkret
och undrar varför jag kväver
mina gråt i vad som helst
som är något annat
än mitt inre

jag handlar om mig
men förstår inte
salvador klipper mina tå naglar
och äppelträden slickar marken
nertyngda av smältande klockor
i glänsande kattguld
jag är kejsarens nya kläder
som ingen låtsas att de ser
stormen i min själ
piskar upp sand i mina ögon
jag försöker slicka mina sår
men gnager i mig gårdagens sårskorpor
blir alltid äcklad
av allt jag inte kan förändra
sömnen sliter
varje sekund är ett misslyckande
varje förändring i vinden
och jag tappar min trasiga kappa
jag är kejsarens kvarglömda kläder
jag vänder tredje kindknotan till
hoppas på en käftsmäll
som torkar mina tårar
jag kommer inte bli
friskare än så här just nu
mina vitsippor vissnar
när dina ögon inte skiner
direkt in i mig

jag försöker klippa navelsträngen
men trasslar in mina fötter
och stryper mig själv
vill lära mig flyga
men klarar knappt av att gå
hemifrån
slänger mig ut från kanten
jag slår ut mina händer
och biter sönder mina pennor
springer genom glasrutorna som kantar min väg
har byggt skyskrapor i miniatyrformat
enn kungarike av ångest
det får inte sluta så här
tiden skriker mitt ansikte
vill inte fastna
på dina näthinnor
men vad vet jag om ingenting
vill minnas allt jag glömt igen
och lära mig hålla en tanke
mellan tummen och pekfingret
utan att känslorna krossar
mina drömmar till damm
stoff som sprids i vinden
ett begravningståg
i regn
blir tjocka kalla klumpar

jag är en fin dam i högklackat
dansar på mina nerver
ömtåligare än bröllopstårtor
och vattenpölar av glas skär in i mina fötter
andetag
pulsen bankar när jag inte hinner undan
andetag
takten till paniken håller alla på avstånd
för satt slippa se min egen besvikelse
i deras ögon
när jag jämför en snöflingas kristall
med en ihopslaskad snöklump
det är oemotståndligt vackert med smuts
så jag knäcker varje finger
känns som någon annan tar över
visst om mina mål är mindre
än avståndet mellan två främlingars läppar
försöker rita en misslyckad karta av närhet
men tappar rakbladet på tungan
jag råkade visst kastrera mig
men har tio kukar kvar
och skallen fylld av spermier