demonerna dödar erik
erik vill inte mer
erik hatar anna som hatar honom
men erik måste lära sig att leva
med döden på vänster axel
hur ont kan tiden slå erik utmattad
erik dör sakta en dag försvinner
erik försvinner
ingenting går att rädda längre
när ingen hälsar på
och klappar takten
till blodet som faller

flyter mörker in i mörker
eriks sorg
är sorgen över allt liv han dödar varje dag
i honom för erik hatar och förnekar
allt han vill ha
ge erik lite kärlek
för han har ingen egen
erik har det nog inte lätt
har du hört hans dikter
fy fan
men visst är dem okej
om ångest kan vara underhållande
måste han vara väldigt road
av sitt meningslösa lilla liv

erik tappar röken
kan inte skilja askan från cigaretten
allt hör ihop
avfall eld och gift
döda dagar och helig skrift
erik ska bara gå ut en cigarett
hoppas den aldrig slocknar i regnet
som drar honom söderut
får erik flytta med fåglarna och hata sin ensamhet
tills han landar på andra sidan himlen
utan honom själv och demonernas tungor
slickar eriks öron
ger erik glittrig feber och blodiga löv
doppa eriks ögon i klorin

erik vaknade och kände saknaden i hela sitt oväsen
det hade visst blivit söndag igen
ingen återvändo nu
erik kan skriva hur mycket han vill
men det studsar ändå alltid tillbaks
och slår honom i ryggen
och raderna passerar
för snabbt förbi
eriks penna blir en kaffekopp
för natten är det enda som smakar gott
pest eller kolera
erik väljer alltid fel
och somnar i kaoset med kroppen kremerad
i askan ligger hans ögon kvar
och tittar tillbaks
tomma som vanligt
vems fel är det
ge erik något att skylla på
ge erik någon förutom erik att sörja

fingrar domnar
bort av rök
blir smuts och sot och gula fläckar
allt som är kvar
när erik saknat sönder ännu ett dygn
sönderdag hela veckan
är ett renoveringsobjekt som alltid blir uppskjutet
till nästa nymåne
stjärnor i din hud lyser självklart
men alla supernovor i eriks bröstkorg räcker aldrig
till att föda ett nytt universum