Så många ord som vill ut,
men som aldrig kommer få röra vid mina läppar.
Så många känslor jag vill visa,
men som han aldrig kommer att få se.

Och fastän det borde vara glömt så kan jag inte släppa det,
rädd för att förlora mig i mig själv.

Det finns saker som jag vet,
utan att han har sagt något.
Det finns saker som han inte vet,
som han aldrig kommer få veta.

Och fastän jag bestämt mig för att förtränga så går det inte,
rädd för att bli ensam.

Det finns alltid inuti mig,
även fast jag ler.
Det finns alltid utanpå mig,
för jag är gjord av glas.

Och fastän nätterna är ljusa nu så vågar jag inte sova,
rädd för vad skuggorna ska viska.