![Poeter.se logo](media/img/gui/poeter_logo.png)
![icon](media/img/gui/bg_top.gif)
![](media/img/gui/line.png)
En novellserie om 18-årige Oliver, vars liv totalt vänds upp och ner, då en person kommer och påstår att Oliver är "speciell".
Underliga Ting - Del 29Joakim blir väckt av en knackning på dörren. Yrvaket kliver han upp och öppnar dörren till kylan, in kliver en frusen Vince som skakar av kyla. Han går raka vägen fram till kaminen och börjar värma händerna. Snabbt tar Joakim på sig kläderna och står snart redo för att höra vad som komma skall.
Joakim njöt av frukosten som till skillnad från lokalerna faktiskt höll DI-klass. Han tänkte på Oliver medan han tog en tugga av mackan han hade i handen och började rita en modell av säkerhetssystemet på ett overhead-papper. Snabbt tecknade han ner varenda liten detalj om systemet och efter enbart ett par minuter var han helt klar med sina förberedelser inför föreläsningen. Efter ha avslutat sin måltid och skrivit klart sina anteckningar blev han visad till en lite större barack där inredningen var helt renoverad, och det syntes tydligt att det var en föreläsningssal. På stolarna längst fram satt sex personer och Joakim vände sig nervöst mot Vince.
Han la ner sina papper på ett bord bredvid overhead-apparaten. Försiktigt la han ner overhead-pappret med modellen på apparaten och startade den.
Han kände sig oerhört utstirrad och började tvivla på att dom ville höra om säkerhetssystemet från honom. Mannen längst ut till vänster såg ut som om han börjat fundera på vad han gjorde här överhuvudtaget och mannen bredvid honom tittade inte på Joakim alls utan stirrade bara ner i golvet. Högt harklade han sig och tog ett steg fram emot dom. - The DI-base security system is a very powerful protection from pretty much everything. Nothing can get through unless we turn it off. It creates a bubble around the house, and the bubble doesn't just cover above ground, but goes underground as well, just as a real bubble, there is no hole that ain't covered. If you just look at this picture... sa Joakim och fortsatte sin föreläsning. De sex personerna var återigen lika intresserade och trollbundna som då han precis kommit in i rummet. Han la ut skämt då och då som fick de sex personerna att skratta med vilket i sin tur gjorde att han kände sig ännu säkrare i sig själv och kunde svänga ut ordentligt. Joakim berättade varenda liten detalj om systemet, allt från vad det skyddar mot, till formeln som bygger upp dess styrka, och då han var klar ställde sig alla sex personerna upp och applåderade samtidigt som Vince kom in och stämde in i applåderna innan han tog med Joakim till rummet intill. Där inne var det uppdukat med en stor buffé av lyxig mat och på änden av bordet stod en stor flaska champagne. Glupskt började han ta för sig av all den goda maten medan Vince stod vid änden av bordet. Han satte sig ner och började äta av maten då Vince skakade champagneflaskan och sköt iväg korken upp i taket med en hög smäll. Det bubblade ut champagne och Vince fyllde vant de två glasen som stod på bordet. Försiktigt ställde han ner flaskan på bordet och räckte över ett glas till Joakim medan han tog upp det andra åt sig själv. - Alkohol är inte min favoritdryck egentligen, sa Joakim och skrattade. - Inte min heller, svarade Vince och ställde ner sitt fortfarande fulla glas på bordet igen. Joakim fortsatte äta ett par tuggor innan han plötsligt började känna sig oerhört trött och inom ett par sekunder ramlade han av stolen. Han föll mot golvet och kunde känna sitt huvud slå emot parketten innan det svartnade för ögonen på honom.
///Nico Zasha Kroik
Prosa
(Novell)
av
Nico Zasha Kroik
Läst 409 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2008-03-23 23:41 ![]() |
![]() ![]() ![]() Nico Zasha Kroik |