Hon tittade på mannen som stod framför henne.
Det var lite svårt att riktigt urskilja hans ansikte.
Lite på grund av mängden alkohol hon fått i sig.
Mycket på grund av att hon inte hade på sig sina linser.
Men det var okej att hon inte såg honom ordentligt.
Hon föredrog det så faktiskt.

Hans flåsande i öronen fick henne att rysa.
Och hans kropp var tung över hennes lilla smala.
Hon undrade om han höll på att få en hjärtinfarkt.
Hoppades nästan på det.

Hon hade glömt vad han hette.
Inte för att det spelade någon roll egentligen.
Det var snart över och hon skulle nog inte träffa honom igen.
Ett skrik av smärta ljöd genom rummet.
När han borrade sig hårt in i henne.


Hon tände cigaretten.
Det hade regnat.
Gatorna var blöta och det var tyst i staden.
Gatlyktornas sken var de enda ljusen på hennes väg hemåt.
Hon tog en klunk av vodkan hon hade i väskan.
Svalde ner en citodon med den.

Hon tog upp mobilen medan hon promenerade.
Hon hade givetvis fått ett sms.
Från mannen som ville hålla om henne när hon var ledsen.
Och dra fingrarna genom hennes hår varje dag.
Hon började gråta.
Jag är just en snygg flickvän jag tänkte hon.

Äntligen kände hon den efterlängtade effekten.
Bedöva hennes tankar.
Hon promenerade vidare.
Lite gladare.
Fnittrade för sig själv åt mannens fula kalsonger.
Och stora näsa.

Hon började småhoppa lite där hon gick.
Smärtan mellan benen kändes inte lika hemsk längre.
Blodet hade koagulerat.

Det slog henne inte ens.
Att hon precis hade varit otrogen.
Otrogen mot sig själv.