Orden slår mig i magen som en dålig parodi
tanken upprepas inuti: att ingen är felfri
Tar oräkneliga steg både åt sidan och bakåt
Ni ber mig gå framåt men jag försvinner bara bortåt


Springer mot mörkret, skriker mig hes på ditt namn
bland rötter och trasiga hjärtan ligger du vid en stam
Dina revben är avbrutna en efter en, lungorna är tomma
hjärtat har du slitit ut och kastat iväg som en död blomma



(Allt jag vill göra är att rädda
den person som alltid räddar mig
vill placera honom på ett lyckomoln,
för det ska inte bara vara \"okej\")



Knyter mina skor men snörena ramlar av hela tiden
om jag bara tar mig framåt ska jag utkämpa striden
Striden som du har, och viskandes ska jag fortsätta
att även om jag startade allt, så ville jag aldrig detta


Försöker fånga dina tårar för de ger ifrån sig höga skri
tankarna fortsätter att dunka inuti, ingen är felfri
Hade jag skalpell, nål och tråd, skulle jag operera,
min mun skulle jag ta bort, för jag vill inte säga mera


(Men först skulle jag laga din
kropp så du håller förevig tid
och sen skulle du öppna ögonen
att se, att jag vunnit en strid)


Nu är det bara några tusen till jag måste vinna
Allt gör jag bara för dig, så ditt hjärta åter ska brinna