Jag är så nyfiken så…
Nå, var har du lagt den?
Har du hängt den om halsen? Fast det tror jag knappast.
Ligger den måhända under en gammal golvplanka i ditt alldeles egna gemak?
Eller bär du den på det sätt som jag föreslog?
Vad tänker du på när du ser den – tänker du på mig?
Vill du veta vart den går, eller skälver dina fingrar bara av tanken?

Kanske skulle du bli enormt besviken om jag berättade det för dig - kanske inte.
Tänk om det hela blott är en metafor…
Du vet hur mycket jag älskar att leka med orden och det som finns emellan dem…

Nå, känner någon annan till vår lilla hemlighet?
Eller bevarar du den liksom jag bevarar ditt minne.
En dag ska jag säga som det är, en dag ska du få veta.
Det blir i samma stund som du gläntar på dörren och låter mig titta in.
Då behövs inga nycklar…ej heller några ord.