Mitt mörka hår är vitt nu.
Där jag går.
Täckt av snöflingorna.
Men snart smälter de bort.
Jag ser redan det mörka komma fram under ytan.

Och jag undrar.
Om du kommer att tycka att jag är vacker fortfarande.
När mitt hår är lika vitt som snö.
När de vita inte smälter bort längre.
När mina skrattgropar är skrynkliga.

Kommer du tycka att jag är vacker då.
När mina linjer har blivit till djupa veck.
När jag inte längre behöver rynka pannan.
När mina ljusa blå döljs bakom tjocka glasögon.

Kommer du att tycka att jag är vacker då.
När männen inte längre ser mig där jag går.
När jag inte längre får de uppskattande blickarna.
När jag inte längre ser ut som jag gjorde när du började älska mig.

Kommer du att tycka att jag är vacker då.
När åldern tagit ut sin rätt.
Jag undrar.