Dina visoner är som andetag som
letar sig ut när du broderar
i mitt hår med ullvävnad och
cigarettaska som flygit från
grannen när hon rökte bort sina tårar
innan hon snabbt gömde ansiktet i
mörker och skrek så högt så hennes stämband
inte räckte mer än till munnen

men du var alltid starkare än spindelväv
och havsorkaner under ytan
dit du alltid önskat dig ifrån till och med
innan pistoler medfört uppror och krig
i freden av sommaroljan på naken hud

och blinda turister i ett översvämmat khao lak
sörjer på gatorna av humana vätskor
och hennes tårar når deras ögon innan solen
skriver kontrakt med molnen

och sommaren
blir höst och vinter och julafton skrämmer slag på
barn med tomten och presenter som blir mjuka
och tomma i år igen
men det finns alltid plats
i paketet till aids barnen man ser på TV där
näsan rinner och ingen ser vad dom fula männen
gör på natten
men ännu i år ser vi vad reinfeldt
förlorat och åter vunnit i ett val om klimatändring
som ligger etta på topplistan av uppmärksamhet
mot en bättre värld som ändå aldrig kommer bli hel

och att vara pessimistisk över saken hjälper aldrig
men hur kan en kyss bränna ner till benet när den
man älskat sagt farväl innan läpparna nått ens kropp

och jag hatar att du ler när du gråter
för jag kan inte låta bli att gråta när du ler
och vi ser båda till att förstöra det vi aldrig byggt upp men dina
förbannade kinder tål nog en omgång till så
vi gör upp en eld och avvaktar sommaren tills den blivit kall

och slänger igen dörren i ansiktet på han som alltid haft
ett öppet liv med homosexuella föräldrar som aldrig älskat
det könet han ägde men ingen kan operera bort dina tankar
som du aldrig kan låta bli att få

men det gör ingenting att dina
sönderslitna converse fastnar i leran på festivalerna som du
aldrig gick på för du skulle ändå aldrig komma upp igen
och du vet att dina skrik inte heller skulle fastna någon annanstans
än i din hals och när ingen ser så hittar du guld i din kropp

och du kan aldrig sluta le när jag gråter och gråta när jag ler
för du ser det jag ser
och det är nu jag ser vad du aldrig såg



och jag hatar den jag blivit och den jag aldrig var
men en bit papper kan aldrig återställa min hunger efter
något annat som ingen kan sätta ord på
men jag låter resan sluta där den börjar


och jag faller alltid innan jag hunnit stå















/jag finner inga ord för dig och mig och oss
men vi slutade aldrig leta efter det
ingen annan ännu funnit