Ensamhet
Jag förstår
Dina ynka rop på hjälp

I det långa loppet
Chockerar det med sannolikhet ingen
Bara de inblandade gråter

När burop haglar
Sänker det vilsna ögat sin blick
För vem

Men man glömmer
Alltid alldeles för snabbt
Att pajkastning inte leder någon vart