Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
kärleken till ett barn kan vara på gränsen till smärtsam..så vacker och sårbar.


Mitt blod, mitt allt!

Hon smyger tyst så att golvet inte knarrar.
Mamma lägger sig nära.
Hon ser när han andas hur näsvingen darrar.
Vad mer än honom kan hon begära?

Sonens andetag hörs om hon är riktigt tyst.
Mamma njuter av livet.
Hon ler när hon smeker den kind hon nyss kysst.
Han är den kärlekssång som står skrivet.

Så rycker han till och vänder om i sin säng.
Hon håller andan i väntan på gråt.
Hon reser sig upp och går till han en sväng,
viskar väckte jag dig? Förlåt..

Med mammas ömma hand i sin.
somnar sonen om igen.
Hon ler och viskar;pojken min,
du är min ädlaste hjärtevänn.

Så går hon åter till sängs och blundar.
Lika nära sonen som förut.
Och var gång hon hör honom andas hon undrar,
om hon älskat någon så starkt förut.




Fri vers av Michaela Förne
Läst 279 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-04-17 21:53



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Michaela Förne
Michaela Förne