Söndertrasad av drömmar vaknar jag
om morgonen,
natten har burit mig illa.
Fängslad och fasthållen av nattens dok
har jag förgäves kämpat mig fri.
Trots morgonstrimman är jag fast i mörkret,
blicken far runt, tanken härjar.
Till slut landar blicken på min röda pion,
jag stannar upp och flämtar.

Lugnet är fortfarande långt borta,
verkar onåbart.
Pionen stirrar tillbaka på mig,
hon har ett ont rött öga.