Ensamhetens repris överträffar sig själv om och om igen.
Inget är roligare än att skratta åt lugnet.

Avsaknaden är inget jag kan leva med.
Spegel spegel på väggen där,
säg mig vem som utan skuld är.

Jag vill se teater, ett spel där jag har huvudrollen.
Jag vill se mig själv vinna ära och berömmelse.

En monolog eller en dialog, manuset bestämmer.
Men jag vill se någon spela med mig, jag vädjar.

Ridån går ner och där står jag utan replik,
och är allt annat än sagolik.