Jag sällar mig till de pustlustiga i ett enda avseende:
Jag vill bringa ett leende. Men där tar komparationen slut.
Allvar är också ett attribut.

Visst har jag läst klassiker och apor och populärnormalia:
Det är formalia. Men där stannade inte mitt lokomotiv.
Jag vill ta större kliv.

Brydd är min hjärna, hågkomst och framåtblick är dess bröd:
Missionen? Frihet för de i stilla nöd.

Det brådskar, men texter som rimmar läker inga sår.
Varken idag, eller hos Platon, igår.